Parken och nya frågor om möten

Aj aj aj. Under hela dagen igår hade jag problem med
bredbandsuppkopplingen. Efter många samtal till
Com Hem och intensivt felsökande har jag troligen kommit
fram till orsaken. Routern har lagt av. Och det gjorde den
samtidigt som Com Hem hade problem med
bredbandsfunktionen i stora delar av Göteborg! Hmm. Det
var inte lätt. Det blev totalstopp i mitt arbete. Nästan. Jag
skulle söka och ladda ner naturljud hade jag tänkt. Under
tiden hann jag fundera.

Nya frågor har dykt upp och den ena frågan leder till den
andra. Det blir som ett pärlband av frågor. Ett pärlband som
jag sitter och trär själv. Jag trär nya frågor på tråden. Någon
gång kommer frågorna i oordning. Och ibland återkommer
de. Jag får ta det som det blir. Tiden är knapp. Jag har inte
tid att sitta och sortera. Men till slut hänger det nog ihop
som ett halsband ändå.

Tillbaka till utsikten i slänten. Den får mig att fundera på
hur vi förhåller oss till naturen. Mötet mellan människan
och naturen. Naturområdet vid parken är bedövande
vackert. Min första instinkt när jag kommer dit säger mig
att jag ska sitta i slänten och bara titta ut över vyn. Likt
en målning av Caspar David Friedrich! Se föregående
inlägg… Men… då är det saker som sticker upp och stör
ögat! Flaggstänger, paviljongen, laxskulpturen, buskaget,
den konstiga dammen med staket runt om som kallas
alligatorträsket, osv. Människans spår i parken tyder på
att de vill få till en slags mötesplats med aktiviteter. Då
uppstår frågan: Vad ska parken användas till? Var går
gränsen mellan park och natur? I Munkedals fall är det
extra knepigt eftersom parken är belägen i ett redan
befintligt naturområde. Jag vill rensa bort hinder för den
vidsträckta utsikten, så att ögat och tanken kan vandra
fritt. Plotter undanbedes! Jag vill använda parken som
ett naturområde. Andra kanske vill använda området på
ett helt annat sätt.


Parken som det offentliga rummet. Är det:
Vårt gemensamma vardagsrum ( med utsikt ) ?
Vårt gemensamma hobby- eller lekrum?
Vårt gemensamma badrum? Lunchrum? Vilorum?
Eller alltihop på en gång? Oj oj oj.

Vill vi ha det så här?

Ett rum med utsikt

I

Eller så här?

Ett med naturen i det offentliga vardagsrummet


Förresten, det här kanske är min syn på hur parken
ska användas? Ha ha ha! Ja, så är det nog!

En ny fas

Nu är jag inne i en annan fas. Jag associerar och provar
tankarna i praktiken. Och leker! Det bara flödar ur mig
och det är underbart. Den här utbildningen har verkligen
hjälpt mig att ta tillvara associationerna och att njuta av
alla konstiga tankar som kommer ut. Jag får lov att vara
galen. Kreativiteten flödar så länge som jag inte tänker
på resultatet...

Jag har suttit och knåpat med en liten Flash-film om
rörelser och möten i banor. Den tar så lång tid att göra
( inte färdig) att jag har fått nya tankar under tiden.
Jag har två platser i Munkedal som jag dras mest till.
Som någon kanske har förstått. Den ena är brofästet
och den andra är slänten där man har utsikt över den
stora parken/naturområdet samt samma bro ifrån sidan.
Den gröna Flash-filmen på min blogg är från utsikten
över parken och bron. Nåväl, när jag höll på och
knåpade med den nya filmen kom jag att tänka på när
jag satt i slänten en gång med Camilla. Nu efteråt insåg
jag att det kändes bekant. Vad känner jag igen det här
ifrån? Man sitter och bara tittar på en utsikt, ett
naturscenario och försjunker in i sig själv. Jag tänkte på
det hela utifrån. Det såg ut som en klassisk bild. Och som
ett fotografi som jag har tagit många gånger, likt det här:



Om man tänker sig samma typ av bild fast i parken i
Munkedal blir det såhär. Ungefär som jag och Camilla
i slänten...



Var kommer denna klassiska bild ifrån? Jo, jag vet. Ifrån
Caspar David Friedrich. En mästare inom måleriet under
romantiken. Motivet på många av hans målningar, som
någon kanske vet, var människor som i förgrunden
betraktar en storslagen och besjälad natur.

Jag fick en tanke om ett intressant möte. Natur och urbant.
Nutid och dåtid. Tanken var: Hur skulle en bild av
konstnären ha sett ut om han hade gjort en över
Örekilsparken?

+ Örekilsparken = ?

Jag var tvungen att prova! Jag samplade hans målningar
till mina fotografier.

Resultat:









Vad var det jag ville prova? Jo, kan man dyrka det urbana?
Kan natur och trafik mötas utan att det ena dominerar?
Går det att implementera trafik i ett område som ger oss
tillfälle till kontemplation? Kan trafik fungera rogivande
liksom naturen? Vilken betydelse har naturen för oss?
Är den viktig för att vi ska möta oss själva eller är det
bara " bullshit " ?

Jag jobbar vidare med frågorna...

Visuella ljud. Går det?

Jag blev nyfiken på att försöka gestalta ljud visuellt.
Jag valde min plats, brofästet i Munkedal. Eftersom
Flash är ett suveränt program att skissa i när det
gäller rörlig bild var det bara att köra igång.
Resultatet blev inte alls som jag ville! Det är otroligt
svårt att framställa ljud visuellt från en plats utan att
ta med den visuella upplevelsen. Synintrycket färgar
försöket att endast framställa ljudupplevelsen.
Vattenljud blir vattenutseende...Resultatet blev en
ljud- och bildgestaltning av rörelse. Jag tyckte ändå
att det blev ett möte mellan de olika "ljuden".
Filmen är inte färdig direkt, den är bara ett försök.
Men det kan vara kul att lägga upp sådant också.
Det hela var intressant. Nu lärde jag mig något. Men
jag undrar om jag inte ska prova igen?




Klicka på bilden för att se filmen...

På väg mot metamorfos?

( En liten film om den meditativa upplevelsen i slänten. )

"Intryck av rörelsen på bron: När lastbilsljuden inte längre
hörs. När fordonen blir bitar som åker på ett rullband...
Eller ting som flyter eller glider... När det som rör sig blir
abstrakt...Då kan det lika gärna vara omloppsbanor i
naturen... "




Obs! Klicka på bilden för att se filmen.
PS. Berätta gärna om det inte fungerar....

Rörelser/Flöden

Vad finns det för rörelser i Munkedal? Det finns järnvägen,
både breda spår och ett smalt. Det finns lokala vägar som
passerar torg och järnvägsstation. Nuvarande E6:an skär
igenom Munkedal via bron och delar samhället i två delar.
Människor rör sig i och mellan de olika delarna av Munkedal
och mellan torget, parken/naturområdet, stationen osv. En
rörelse bildas också av älven. Om man tänker sig att vattnet
i älven liksom åker i en bana och att bilarna på vägen gör
detsamma, så blir rörelserna i de olika banorna som det
flytande blodet i blodkärlen i ett blodomlopp. ( Se där,
en metafor!) Jag har en svag aning om att flödena har
betydelse för mötena som jag också har funderat på. Man
kan tänka sig torget som ett hjärta där olika flöden/blodkärl
möts. ( En metafor till! Eller är det samma? Attans!) I
Munkedals fall passerar nog blodkärlen mer förbi, än leder till
hjärtat. Det finns en önskan om att knyta samman torget med
parken i Munkedal. Tanken är att underlätta för de gående
människornas rörelser mellan de olika delarna av samhället.
Dessutom finns det planer på att leda in de gående på ett
bättre sätt förbi bilparkeringen och in mot torget. Det kan
överföras till att försöka åstadkomma ett bättre flöde i
blodådrorna och att försöka leda in dem till hjärtat. Det är
nog lite fel på blodkärlen i hjärtat. Har jag upptäckt ett
hjärtfel? Men är det vener eller artärer som går till torget
nu? Är det syresättning av blodet till torget eller från torget?
Så här står det på http://sv.wikipedia.org :

" Artärer heter de blodkärl som går i riktning från hjärtat ut i kroppen.
De för således med sig syresatt blod ut till kroppens celler. Artärer har
högt tryck och blodet kommer i stötar i takt med hjärtslagen. Blödningar
från artärer kan därför ge farliga blodförluster på förhållandevis kort tid.
Artärernas motsats är venerna som för tillbaka det syrefattiga blodet till
hjärta och lungor."

Det är ett ständigt flöde i de olika banorna. Efter att ha studerat
både älvens och motorvägens flöde har jag funnit en otrolig
likhet! Om man tar in sceneriet med öppna sinnen och bara tar
emot vad som kommer, så uppstår en metamorfos! Det urbana
blir det naturliga och ursprungliga och tvärtom. Jag är fascinerad
av att bilarna efter ett tag upphör att vara irriterande element
som inte passar in i naturen. Det finns en stor naturdyrkan i
Sverige. Det kanske är ett arv ifrån romantiken? Kan man dyrka
naturen på ett nytt sätt?

Kan man skapa en metamorfos?

Möten

Vad är en offentlig mötesplats? För vem och vilka skapar man
det offentliga rummet? Är det så att vissa grupper inte räknas
med i planeringen? Vilka olika sorters mötesplatser finns det?
Jag har funderat på vilka mötesplatser som finns i Munkedal.
Det finns mötesplatser för olika intressen och aktiviteter som
boule och fiske. Det finns också sådana för hundägare, spelare,
ungdomar, och resenärer. Man möts också på jobbet
(pappersbruket), i folkparken och på biblioteket. Andra möts
och intar alkoholhaltiga drycker tillsammans…

Vi har också torget- en konstruerad mötesplats som har
uppstått ur kommersiella intressen ( och människors behov?)
Det finns en lång huvudväg i Munkedals stationssamhälle med
affärer och restauranger och vid sidan av denna går torget in
som en liten tarm. Torget verkar vara konstruerat i efterhand,
som ett försök att skapa en mötesplats. Är den verkligen
rätt placerad? Var ska ett torg vara beläget? Vid sidan av en
huvudgata? Där vägar möts? Vid en återvändsgata? Hur
uppstod torg förr i tiden? Var och hur konstruerar man
mötesplatser? Det är märkligt tomt på torget när jag är i
Munkedal. Inte ens a-lagsfolket trivs där. Eller var det kanske
meningen? Jag undrar om det är mer folk på andra tider och
dagar? Jag upplever att torget är stort, fräscht och ganska kalt.
Det ser ut som att de har försökt att piffa upp det med vackra
växtplanteringar. På kartan med synpunkter finns det ett
förslag på att dölja en tråkig vägg på systembolaget med
offentlig konst. Hmm… De verkar vilja använda konsten på
samma sätt som de använder växterna…Torget inleds för
övrigt med en bilparkering och det är det första man ser av
torget. Parkeringen är som en propp ut mot huvudgatan.
Förslag finns på att ändra riktningen på hur bilarna parkeras
för att gående ska kunna ledas in bättre på torget. Men jag
tror att det behövs en mer kreativ lösning för att få en
inbjudande entré till torget. Hur löser man bilfrågan på ett
bättre sätt?

Vissa av mötesplatserna i Munkedal är konstgjorda och
andra har uppkommit naturligt. Befolkningen skapar sig
ibland sina egna mötesplatser. Hur uppstår de? Ett vindskydd
i form av en liten stuga med tillhörande grillplats verkar vara
konstruerad för fritidsfiskarna som fiskar lax i älven. Spåren av
ungdomarna i form av en massa klotter, visar dock att de har
gjort den till sin möteplats. Det går att gissa att de föredrar en
mysig plats med skydd mot regn. Och avskild? Kanske använder
fritidsfiskarna vindskyddet också, men på andra tider.
Det har funnits internetcafé i samhället och det var också en
mötesplats för ungdomar. En konstruerad sådan, men använd.
Det verkar vara så att mötesplatserna för befolkningen är
uppdelade. Olika åldersgrupper och typer av människor befinner
sig på olika platser. Är det meningen att de ska blandas och mötas
på torget? Jag är inte säker, men i så fall verkar det inte fungera.
Varför? Beror det bara på torgets utformning eller beror det på
något annat?

Frågan är: Hur vill vi människor mötas?

Möten och flöden

Jag utforskade Munkedal med omgivningar och nu är det dags
att fördjupa intrycken. Jag hittade en plats ( bron och
brofästet ) som var intressant. Jag vill dock inte stanna där.
Inte än i alla fall. Jag vill placera in den i ett sammanhang.
Uppmärksamheten på min plats, det vill säga brofästet,
har gjort att jag ser hela Munkedal i ett nytt ljus.
(Olika skikt?) Jag upptäckte möten och rörelser/flöden vid
bron och brofästet och det var spännande. Men hur är det
egentligen med mötena och rörelserna i Munkedal? Var finns
de och hur ser de ut? Det ska jag undersöka lite närmare.
Det märkliga är att det var exakt dessa saker som
intresserade mig redan när vi gjorde vår första modell av en
plats. Är det ett sammanträffande? Eller söker man
automatiskt efter sådant som man redan har inom sig och
finner intressant och spännande? Jag drogs ju direkt till min
plats i Munkedal… Snart kommer min spaning om möten,
eller rättare sagt mötesplatser.