måndag 1 oktober 2007

Mera om min plats

Jag drogs till platsen och fascinerades av ljuden. Först upplevde
jag det som ett möte. Ett ljudligt möte där det sker en
förändring av det befintliga. Det som också är intressant med
platsen, förutom ljudet, är också rörelserna. Motorvägen högt
ovanför med trafik i två riktningar och älven nedanför som
forsar i en annan riktning bildar på något sätt ett kors. Löven
som flyter på vattnets yta i samma riktning som älvens flöde
kommer och försvinner, kommer och försvinner. Dropparna
faller i en serie varje gång ett fordon åker förbi. Ljuden
tillsammans skapar ett nytt ljud och bildar en enhet. Ljuden
tillsammans med rörelserna påminner om någonting. Det sker
ytterligare en förändring. Hjärtslag, vatten som forsar, kall,
hård betong som möter värme och blir något nytt, vad
påminner det om? Jo, en födelse! Fostret med hjärtslag som
forsar ut tillsammans med fostervattnet och möter en kall,
ljus värld… Javisst, det är en födelse! Där kom metaforen…


Ett filmklipp ifrån brofästet. Tyvärr är ljudkvalitetén dålig
så det hörs mest brus. Om man lyssnar riktigt noga kan
man dock höra ett svagt dunkande i slutet när en lastbil
kör över brofästet och sedan kommer en serie droppar.



6 kommentarer:

Monika sa...

Vilken berättarglädje! Vilka metaforer! Det är en fröjd att läsa dina inlägg, Sofia. Lycka till med ditt arbete!

Hoppas vi ses på skolan snart!

Hälsningar
/Monika

Camilla Wu sa...

...och jag som varit där vet att vartenda ord är sanning. Snyggt skrivet...

Shit va bra det kommer bli!

Sofia sa...

Åh vad roligt att få kommentarer!
Och positiva sådana! Jag är rädd för att det inte blir någonting alls i slutändan, men jag försöker att inte fastna i de tankarna.
Då blir jag förlamad. Vältrar mig istället i upplevelsen av platsen!

rebecca burkhalter sa...

Hej Sofia, du är ju värsta bloggartjejen. Fortsätt och häng med dig själv, du är på banan.

Camilla Wu sa...

Ingenting är ingenting...

(försökte hon klokt säga... hon som själv är förlamad)

Sofia sa...

Ha ha, vilka roliga och fina kommentarer. Jag är en rädd liten skit. Jag är rädd för att blogga och rädd för att skapa. Men... Jag är modig också!

Och som Sally i tv-serien sade:
"Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke!!"