Vad finns det för rörelser i Munkedal? Det finns järnvägen,
både breda spår och ett smalt. Det finns lokala vägar som
passerar torg och järnvägsstation. Nuvarande E6:an skär
igenom Munkedal via bron och delar samhället i två delar.
Människor rör sig i och mellan de olika delarna av Munkedal
och mellan torget, parken/naturområdet, stationen osv. En
rörelse bildas också av älven. Om man tänker sig att vattnet
i älven liksom åker i en bana och att bilarna på vägen gör
detsamma, så blir rörelserna i de olika banorna som det
flytande blodet i blodkärlen i ett blodomlopp. ( Se där,
en metafor!) Jag har en svag aning om att flödena har
betydelse för mötena som jag också har funderat på. Man
kan tänka sig torget som ett hjärta där olika flöden/blodkärl
möts. ( En metafor till! Eller är det samma? Attans!) I
Munkedals fall passerar nog blodkärlen mer förbi, än leder till
hjärtat. Det finns en önskan om att knyta samman torget med
parken i Munkedal. Tanken är att underlätta för de gående
människornas rörelser mellan de olika delarna av samhället.
Dessutom finns det planer på att leda in de gående på ett
bättre sätt förbi bilparkeringen och in mot torget. Det kan
överföras till att försöka åstadkomma ett bättre flöde i
blodådrorna och att försöka leda in dem till hjärtat. Det är
nog lite fel på blodkärlen i hjärtat. Har jag upptäckt ett
hjärtfel? Men är det vener eller artärer som går till torget
nu? Är det syresättning av blodet till torget eller från torget?
Så här står det på http://sv.wikipedia.org :
" Artärer heter de blodkärl som går i riktning från hjärtat ut i kroppen.
De för således med sig syresatt blod ut till kroppens celler. Artärer har
högt tryck och blodet kommer i stötar i takt med hjärtslagen. Blödningar
från artärer kan därför ge farliga blodförluster på förhållandevis kort tid.
Artärernas motsats är venerna som för tillbaka det syrefattiga blodet till
hjärta och lungor."
Det är ett ständigt flöde i de olika banorna. Efter att ha studerat
både älvens och motorvägens flöde har jag funnit en otrolig
likhet! Om man tar in sceneriet med öppna sinnen och bara tar
emot vad som kommer, så uppstår en metamorfos! Det urbana
blir det naturliga och ursprungliga och tvärtom. Jag är fascinerad
av att bilarna efter ett tag upphör att vara irriterande element
som inte passar in i naturen. Det finns en stor naturdyrkan i
Sverige. Det kanske är ett arv ifrån romantiken? Kan man dyrka
naturen på ett nytt sätt?
Kan man skapa en metamorfos?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kan inte låta bli att reflektera över hur lika våra metaforer för platsen är; HJÄRTA - MOTOR, istället för hjärtfel så har jag funnit skitt i vevhuset som troligen kommit in genom förgasaren, dessutom så behövs tändstiftet göras rent...
man skulle nästan kunna tro att vi har samma plats ;)
Tack för allt fint du skrev i min blogg.
Nu tror jag att jag är på banan igen...
Jo, jag håller med om likheten!
Du är säkert på banan! Jag tror
inte att man ska tänka för långt i framtiden, på resultatet. Det bäddar för prestationsångest!Och panik!Jag känner igen det ifrån alla mina projekt och har försökt att lära mig att tackla det. Jobbigt.. Jag tänker och undersöker länge, länge och tycker nu att det är normalt! Och det är ju tillåtet tack och lov, eftersom det är vägen som räknas på den här utbildningen! Metafor?
Tycker nog att jag hör till dom som tänker ganska lagom på resultatet. Däremot så kan jag haka upp mig något vansinnigt i processen... tycker att allt blir skit och meningslöst... hittar inget tillräckligt intressant... så är det varje gång.
Men nu är jag något på spåren
Skicka en kommentar