Aj aj aj. Under hela dagen igår hade jag problem med
bredbandsuppkopplingen. Efter många samtal till
Com Hem och intensivt felsökande har jag troligen kommit
fram till orsaken. Routern har lagt av. Och det gjorde den
samtidigt som Com Hem hade problem med
bredbandsfunktionen i stora delar av Göteborg! Hmm. Det
var inte lätt. Det blev totalstopp i mitt arbete. Nästan. Jag
skulle söka och ladda ner naturljud hade jag tänkt. Under
tiden hann jag fundera.
Nya frågor har dykt upp och den ena frågan leder till den
andra. Det blir som ett pärlband av frågor. Ett pärlband som
jag sitter och trär själv. Jag trär nya frågor på tråden. Någon
gång kommer frågorna i oordning. Och ibland återkommer
de. Jag får ta det som det blir. Tiden är knapp. Jag har inte
tid att sitta och sortera. Men till slut hänger det nog ihop
som ett halsband ändå.
Tillbaka till utsikten i slänten. Den får mig att fundera på
hur vi förhåller oss till naturen. Mötet mellan människan
och naturen. Naturområdet vid parken är bedövande
vackert. Min första instinkt när jag kommer dit säger mig
att jag ska sitta i slänten och bara titta ut över vyn. Likt
en målning av Caspar David Friedrich! Se föregående
inlägg… Men… då är det saker som sticker upp och stör
ögat! Flaggstänger, paviljongen, laxskulpturen, buskaget,
den konstiga dammen med staket runt om som kallas
alligatorträsket, osv. Människans spår i parken tyder på
att de vill få till en slags mötesplats med aktiviteter. Då
uppstår frågan: Vad ska parken användas till? Var går
gränsen mellan park och natur? I Munkedals fall är det
extra knepigt eftersom parken är belägen i ett redan
befintligt naturområde. Jag vill rensa bort hinder för den
vidsträckta utsikten, så att ögat och tanken kan vandra
fritt. Plotter undanbedes! Jag vill använda parken som
ett naturområde. Andra kanske vill använda området på
ett helt annat sätt.
Parken som det offentliga rummet. Är det:
Vårt gemensamma vardagsrum ( med utsikt ) ?
Vårt gemensamma hobby- eller lekrum?
Vårt gemensamma badrum? Lunchrum? Vilorum?
Eller alltihop på en gång? Oj oj oj.
Vill vi ha det så här?
bredbandsuppkopplingen. Efter många samtal till
Com Hem och intensivt felsökande har jag troligen kommit
fram till orsaken. Routern har lagt av. Och det gjorde den
samtidigt som Com Hem hade problem med
bredbandsfunktionen i stora delar av Göteborg! Hmm. Det
var inte lätt. Det blev totalstopp i mitt arbete. Nästan. Jag
skulle söka och ladda ner naturljud hade jag tänkt. Under
tiden hann jag fundera.
Nya frågor har dykt upp och den ena frågan leder till den
andra. Det blir som ett pärlband av frågor. Ett pärlband som
jag sitter och trär själv. Jag trär nya frågor på tråden. Någon
gång kommer frågorna i oordning. Och ibland återkommer
de. Jag får ta det som det blir. Tiden är knapp. Jag har inte
tid att sitta och sortera. Men till slut hänger det nog ihop
som ett halsband ändå.
Tillbaka till utsikten i slänten. Den får mig att fundera på
hur vi förhåller oss till naturen. Mötet mellan människan
och naturen. Naturområdet vid parken är bedövande
vackert. Min första instinkt när jag kommer dit säger mig
att jag ska sitta i slänten och bara titta ut över vyn. Likt
en målning av Caspar David Friedrich! Se föregående
inlägg… Men… då är det saker som sticker upp och stör
ögat! Flaggstänger, paviljongen, laxskulpturen, buskaget,
den konstiga dammen med staket runt om som kallas
alligatorträsket, osv. Människans spår i parken tyder på
att de vill få till en slags mötesplats med aktiviteter. Då
uppstår frågan: Vad ska parken användas till? Var går
gränsen mellan park och natur? I Munkedals fall är det
extra knepigt eftersom parken är belägen i ett redan
befintligt naturområde. Jag vill rensa bort hinder för den
vidsträckta utsikten, så att ögat och tanken kan vandra
fritt. Plotter undanbedes! Jag vill använda parken som
ett naturområde. Andra kanske vill använda området på
ett helt annat sätt.
Parken som det offentliga rummet. Är det:
Vårt gemensamma vardagsrum ( med utsikt ) ?
Vårt gemensamma hobby- eller lekrum?
Vårt gemensamma badrum? Lunchrum? Vilorum?
Eller alltihop på en gång? Oj oj oj.
Vill vi ha det så här?
Ett rum med utsikt
I
Eller så här?
Ett med naturen i det offentliga vardagsrummet
Förresten, det här kanske är min syn på hur parken
ska användas? Ha ha ha! Ja, så är det nog!
Förresten, det här kanske är min syn på hur parken
ska användas? Ha ha ha! Ja, så är det nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar