Senaste nytt! Bild- och ljudspelet finns här:

( Är det någon som går in på bloggen fortfarande?)
Jag gör ett försök och lägger ut min gestaltning här.
Det kan vara kul att prova om det fungerar! Vad kan
man göra med en blogg? Det verkar som om ljudet
inte "synkar" helt på internet. Undrar om det går att
ändra någon inställning i programmet? Jag ska kolla
upp det om jag får tid... Men jag hoppas att det
tekniska fungerar någorlunda ändå.



OBS: Klicka på bilden för att se och lyssna.

Nu packar jag ihop

Nu packar jag ihop. Jag städar upp efter projektet.

Hushålls- och toarullarna behövdes aldrig till en

bro. Imorgon packar jag också ihop min del i

utställningen. Jag har en låda där folk kan lägga

synpunkter på frågorna i bildspelet. Det ska

bli kul att läsa, även om det inte är så många

lappar där. Jag undrar just nu om jag orkar

göra en sammanfattning av sådant som jag har

kommit fram till. Som en slags avrundning på

det hela. Jag vill, men orkar jag? Just nu är jag

sååå trött. Vi får se hur det blir...

Borttagen film

Jag har tagit bort min lilla film som låg under
Wroom-filmen. Anledning: Det var nog bara jag som
tyckte att den var kul och den var som jag skrev
tidigare, helt oväsentlig för projektet.

Ljudmöten eller "Det offentliga ljudrummet"

Hjärnan fortsätter fast bildspelet är klart. En mc-tur idag
gjorde att mycket föll på plats. Man tänker så bra när man
kör. Sådant som jag har funderat på har fogat in sig i ett
sammanhang. Mc-ljud kan verkligen inkräkta på det offentliga
rummet. En del betalar gladeligen hundratusen kronor extra
(hundra laxar?) för att få en mc med ett skönt ljud. En del
håller för öronen när man dundrar förbi. Vilken rätt har man
att inkräkta på andras luftrum? Men vi upplever ljud så olika.
När jag visade filmen över bron i Munkedal var min
kille/gubbe hänförd över ljudet hos vissa lastbilar som hade
V8-motorer! Så upplevde verkligen inte jag det. Vilka olika ljud
ska få lov att finnas?

Gestaltningen
Jag har gjort ett tråkigt bildspel men med ett viktigt innehåll.
Tycker jag själv! Egentligen är det ett ljudspel. Jag har
arbetat med något som jag tror är lite bortglömt. Det började
med att jag funderade mycket på rörelser/flöden och möten.
Jag satte igång med att göra en Flash-film i abstrakt form
med kulor och fyrkanter som åker i banor genom Munkedal.
När jag försökte genomföra min idé som jag trodde skulle bli
min gestaltning tog det dock en oändlig tid! Under det
mödosamma arbetet med filmen hann jag tänka. Jag blev mer
och mer intresserad av möten i form av ljud. Antagligen för
att det var ett outforskat område för mig. Frågor som dök
upp: Vilken betydelse har ljud? Vad uppstår när ljud möts?
Hur förhåller vi oss till ljud? Hur upplever vi ljud? Vad gör
ljud med oss? Vad är viktigast för vår upplevelse av det
offentliga rummet- syn eller hörsel? Hur samspelar ljud och
bild där? Det är många frågor och alla har jag inte riktigt fått
svar på. Typiskt. Nu känns det som att jag bara har börjat
att rota i det här spännande området. Men det känns som
att jag ändå har upptäckt en massa saker. Mitt bildspel handlar
såklart om Det offentliga ljudrummet och jag har gjort det i
form av påståenden och frågor. Detta för att jag inte har alla
svar och vill ge mig själv frågorna igen och dessutom vill jag
hämta in lyssnaren/betraktaren och ställa frågorna även till
denne. Senare kommer jag säkert att skriva och berätta om en
del av det som jag har kommit fram till.



Wroom...Skönt ljud eller inte?

Åsnans upprättelse

Är envishet en positiv eller negativ egenskap? Just

nu är jag säker på att den enbart är positiv!!! Jag

älskar åsnor! Jag själv är en åsna! Tack och lov.

Paniken var nära. Ångesten bröt fram. Bildspelet

kraschade. Gestaltningen fanns inte. Vad skulle jag

göra? Göra något av bloggen? Jag funderade i fem

minuter och sedan var jag igång. Med mitt andra

bildspel. Jag försökte återskapa den första och det gick

ganska bra. I alla fall gick det oväntat fort. Lite

animationer fick stryka på foten, men vad gör väl det?

Jag har just gjort mitt andra bildspel. Nu återstår bara

en del finjusteringar. Ja! Hurra! Jag har det i min hand

nu. Men vänta lite... Jag har ju inte bränt bildspelet

på en skiva än, så att jag kan få med mig den till skolan.

Hmm..

Varför?

Inte nog med att det inte gick att spara det färdiga
bildspelet. Nu krånglar programmet också. Orkar
det inte med alla ljud som jag ansträngde det med?
Blev det för mycket med munkkörer, motorväg
och vattenkluck? Jag har installerat om
programmet, men det stängs av hela tiden när jag
öppnar mitt arbete. Har det blivit ett fel på
bildspelet så att programmet vägrar att öppna det?

VAD ska jag göra nu ??? Snälle Flash-guden där
uppe, hjälp mig...

Nu är det bråttom

Experimentet

Vad som har hänt och vad som kommer att hända.
Jag spelade in ljud på en MP3-spelare och sedan
lyckades jag till sist att ladda ner ljud. Under hela
dagen igår höll jag på med att göra om ljuden till
andra format och försöka klippa i dem. Hjälp. Det
tar tid! Samtidigt sade det PLING i skallen och
jag kom på en idé i modellform för att "realisera
rörelser och möten som blir något nytt", dvs. en
slags metafor. Åkte och köpte karamellfärg ( röd
och grön) och plastslangar. Testade hemma om det
skulle gå att realisera och det fungerade riktigt bra.
Sedan satte jag igång med filmen som jag hade haft i
huvudet. Jag använde ljuden som jag hade mixtrat
med. Det visade sig att jag var tvungen att mixtra
lite mer... Nu hade jag två projekt igång samtidigt!
Frågan var: Räcker tiden till för båda sakerna?
Jag kom snabbt på att jag nog är tvungen att
koncentrera mig på en utav idéerna så länge och
så får vi se vad tiden räcker till. Jag håller just nu
på med filmen och jag bara hoppas att jag hinner bli
någorlunda klar. Den här tiden har jag medvetet
prioriterat bloggen, men frågan gnager lite: Har jag
lagt för mycket tid på bloggen? Gjorde jag rätt?


PS. Här kommer en usel film med experimentet. Tanken är
att den röda och gröna färgen ska mötas i vattnet (det är
två slangar), men det kom inte riktigt med och sedan
tog batterierna i kameran slut...

Parken och nya frågor om möten

Aj aj aj. Under hela dagen igår hade jag problem med
bredbandsuppkopplingen. Efter många samtal till
Com Hem och intensivt felsökande har jag troligen kommit
fram till orsaken. Routern har lagt av. Och det gjorde den
samtidigt som Com Hem hade problem med
bredbandsfunktionen i stora delar av Göteborg! Hmm. Det
var inte lätt. Det blev totalstopp i mitt arbete. Nästan. Jag
skulle söka och ladda ner naturljud hade jag tänkt. Under
tiden hann jag fundera.

Nya frågor har dykt upp och den ena frågan leder till den
andra. Det blir som ett pärlband av frågor. Ett pärlband som
jag sitter och trär själv. Jag trär nya frågor på tråden. Någon
gång kommer frågorna i oordning. Och ibland återkommer
de. Jag får ta det som det blir. Tiden är knapp. Jag har inte
tid att sitta och sortera. Men till slut hänger det nog ihop
som ett halsband ändå.

Tillbaka till utsikten i slänten. Den får mig att fundera på
hur vi förhåller oss till naturen. Mötet mellan människan
och naturen. Naturområdet vid parken är bedövande
vackert. Min första instinkt när jag kommer dit säger mig
att jag ska sitta i slänten och bara titta ut över vyn. Likt
en målning av Caspar David Friedrich! Se föregående
inlägg… Men… då är det saker som sticker upp och stör
ögat! Flaggstänger, paviljongen, laxskulpturen, buskaget,
den konstiga dammen med staket runt om som kallas
alligatorträsket, osv. Människans spår i parken tyder på
att de vill få till en slags mötesplats med aktiviteter. Då
uppstår frågan: Vad ska parken användas till? Var går
gränsen mellan park och natur? I Munkedals fall är det
extra knepigt eftersom parken är belägen i ett redan
befintligt naturområde. Jag vill rensa bort hinder för den
vidsträckta utsikten, så att ögat och tanken kan vandra
fritt. Plotter undanbedes! Jag vill använda parken som
ett naturområde. Andra kanske vill använda området på
ett helt annat sätt.


Parken som det offentliga rummet. Är det:
Vårt gemensamma vardagsrum ( med utsikt ) ?
Vårt gemensamma hobby- eller lekrum?
Vårt gemensamma badrum? Lunchrum? Vilorum?
Eller alltihop på en gång? Oj oj oj.

Vill vi ha det så här?

Ett rum med utsikt

I

Eller så här?

Ett med naturen i det offentliga vardagsrummet


Förresten, det här kanske är min syn på hur parken
ska användas? Ha ha ha! Ja, så är det nog!

En ny fas

Nu är jag inne i en annan fas. Jag associerar och provar
tankarna i praktiken. Och leker! Det bara flödar ur mig
och det är underbart. Den här utbildningen har verkligen
hjälpt mig att ta tillvara associationerna och att njuta av
alla konstiga tankar som kommer ut. Jag får lov att vara
galen. Kreativiteten flödar så länge som jag inte tänker
på resultatet...

Jag har suttit och knåpat med en liten Flash-film om
rörelser och möten i banor. Den tar så lång tid att göra
( inte färdig) att jag har fått nya tankar under tiden.
Jag har två platser i Munkedal som jag dras mest till.
Som någon kanske har förstått. Den ena är brofästet
och den andra är slänten där man har utsikt över den
stora parken/naturområdet samt samma bro ifrån sidan.
Den gröna Flash-filmen på min blogg är från utsikten
över parken och bron. Nåväl, när jag höll på och
knåpade med den nya filmen kom jag att tänka på när
jag satt i slänten en gång med Camilla. Nu efteråt insåg
jag att det kändes bekant. Vad känner jag igen det här
ifrån? Man sitter och bara tittar på en utsikt, ett
naturscenario och försjunker in i sig själv. Jag tänkte på
det hela utifrån. Det såg ut som en klassisk bild. Och som
ett fotografi som jag har tagit många gånger, likt det här:



Om man tänker sig samma typ av bild fast i parken i
Munkedal blir det såhär. Ungefär som jag och Camilla
i slänten...



Var kommer denna klassiska bild ifrån? Jo, jag vet. Ifrån
Caspar David Friedrich. En mästare inom måleriet under
romantiken. Motivet på många av hans målningar, som
någon kanske vet, var människor som i förgrunden
betraktar en storslagen och besjälad natur.

Jag fick en tanke om ett intressant möte. Natur och urbant.
Nutid och dåtid. Tanken var: Hur skulle en bild av
konstnären ha sett ut om han hade gjort en över
Örekilsparken?

+ Örekilsparken = ?

Jag var tvungen att prova! Jag samplade hans målningar
till mina fotografier.

Resultat:









Vad var det jag ville prova? Jo, kan man dyrka det urbana?
Kan natur och trafik mötas utan att det ena dominerar?
Går det att implementera trafik i ett område som ger oss
tillfälle till kontemplation? Kan trafik fungera rogivande
liksom naturen? Vilken betydelse har naturen för oss?
Är den viktig för att vi ska möta oss själva eller är det
bara " bullshit " ?

Jag jobbar vidare med frågorna...

Visuella ljud. Går det?

Jag blev nyfiken på att försöka gestalta ljud visuellt.
Jag valde min plats, brofästet i Munkedal. Eftersom
Flash är ett suveränt program att skissa i när det
gäller rörlig bild var det bara att köra igång.
Resultatet blev inte alls som jag ville! Det är otroligt
svårt att framställa ljud visuellt från en plats utan att
ta med den visuella upplevelsen. Synintrycket färgar
försöket att endast framställa ljudupplevelsen.
Vattenljud blir vattenutseende...Resultatet blev en
ljud- och bildgestaltning av rörelse. Jag tyckte ändå
att det blev ett möte mellan de olika "ljuden".
Filmen är inte färdig direkt, den är bara ett försök.
Men det kan vara kul att lägga upp sådant också.
Det hela var intressant. Nu lärde jag mig något. Men
jag undrar om jag inte ska prova igen?




Klicka på bilden för att se filmen...

På väg mot metamorfos?

( En liten film om den meditativa upplevelsen i slänten. )

"Intryck av rörelsen på bron: När lastbilsljuden inte längre
hörs. När fordonen blir bitar som åker på ett rullband...
Eller ting som flyter eller glider... När det som rör sig blir
abstrakt...Då kan det lika gärna vara omloppsbanor i
naturen... "




Obs! Klicka på bilden för att se filmen.
PS. Berätta gärna om det inte fungerar....

Rörelser/Flöden

Vad finns det för rörelser i Munkedal? Det finns järnvägen,
både breda spår och ett smalt. Det finns lokala vägar som
passerar torg och järnvägsstation. Nuvarande E6:an skär
igenom Munkedal via bron och delar samhället i två delar.
Människor rör sig i och mellan de olika delarna av Munkedal
och mellan torget, parken/naturområdet, stationen osv. En
rörelse bildas också av älven. Om man tänker sig att vattnet
i älven liksom åker i en bana och att bilarna på vägen gör
detsamma, så blir rörelserna i de olika banorna som det
flytande blodet i blodkärlen i ett blodomlopp. ( Se där,
en metafor!) Jag har en svag aning om att flödena har
betydelse för mötena som jag också har funderat på. Man
kan tänka sig torget som ett hjärta där olika flöden/blodkärl
möts. ( En metafor till! Eller är det samma? Attans!) I
Munkedals fall passerar nog blodkärlen mer förbi, än leder till
hjärtat. Det finns en önskan om att knyta samman torget med
parken i Munkedal. Tanken är att underlätta för de gående
människornas rörelser mellan de olika delarna av samhället.
Dessutom finns det planer på att leda in de gående på ett
bättre sätt förbi bilparkeringen och in mot torget. Det kan
överföras till att försöka åstadkomma ett bättre flöde i
blodådrorna och att försöka leda in dem till hjärtat. Det är
nog lite fel på blodkärlen i hjärtat. Har jag upptäckt ett
hjärtfel? Men är det vener eller artärer som går till torget
nu? Är det syresättning av blodet till torget eller från torget?
Så här står det på http://sv.wikipedia.org :

" Artärer heter de blodkärl som går i riktning från hjärtat ut i kroppen.
De för således med sig syresatt blod ut till kroppens celler. Artärer har
högt tryck och blodet kommer i stötar i takt med hjärtslagen. Blödningar
från artärer kan därför ge farliga blodförluster på förhållandevis kort tid.
Artärernas motsats är venerna som för tillbaka det syrefattiga blodet till
hjärta och lungor."

Det är ett ständigt flöde i de olika banorna. Efter att ha studerat
både älvens och motorvägens flöde har jag funnit en otrolig
likhet! Om man tar in sceneriet med öppna sinnen och bara tar
emot vad som kommer, så uppstår en metamorfos! Det urbana
blir det naturliga och ursprungliga och tvärtom. Jag är fascinerad
av att bilarna efter ett tag upphör att vara irriterande element
som inte passar in i naturen. Det finns en stor naturdyrkan i
Sverige. Det kanske är ett arv ifrån romantiken? Kan man dyrka
naturen på ett nytt sätt?

Kan man skapa en metamorfos?

Möten

Vad är en offentlig mötesplats? För vem och vilka skapar man
det offentliga rummet? Är det så att vissa grupper inte räknas
med i planeringen? Vilka olika sorters mötesplatser finns det?
Jag har funderat på vilka mötesplatser som finns i Munkedal.
Det finns mötesplatser för olika intressen och aktiviteter som
boule och fiske. Det finns också sådana för hundägare, spelare,
ungdomar, och resenärer. Man möts också på jobbet
(pappersbruket), i folkparken och på biblioteket. Andra möts
och intar alkoholhaltiga drycker tillsammans…

Vi har också torget- en konstruerad mötesplats som har
uppstått ur kommersiella intressen ( och människors behov?)
Det finns en lång huvudväg i Munkedals stationssamhälle med
affärer och restauranger och vid sidan av denna går torget in
som en liten tarm. Torget verkar vara konstruerat i efterhand,
som ett försök att skapa en mötesplats. Är den verkligen
rätt placerad? Var ska ett torg vara beläget? Vid sidan av en
huvudgata? Där vägar möts? Vid en återvändsgata? Hur
uppstod torg förr i tiden? Var och hur konstruerar man
mötesplatser? Det är märkligt tomt på torget när jag är i
Munkedal. Inte ens a-lagsfolket trivs där. Eller var det kanske
meningen? Jag undrar om det är mer folk på andra tider och
dagar? Jag upplever att torget är stort, fräscht och ganska kalt.
Det ser ut som att de har försökt att piffa upp det med vackra
växtplanteringar. På kartan med synpunkter finns det ett
förslag på att dölja en tråkig vägg på systembolaget med
offentlig konst. Hmm… De verkar vilja använda konsten på
samma sätt som de använder växterna…Torget inleds för
övrigt med en bilparkering och det är det första man ser av
torget. Parkeringen är som en propp ut mot huvudgatan.
Förslag finns på att ändra riktningen på hur bilarna parkeras
för att gående ska kunna ledas in bättre på torget. Men jag
tror att det behövs en mer kreativ lösning för att få en
inbjudande entré till torget. Hur löser man bilfrågan på ett
bättre sätt?

Vissa av mötesplatserna i Munkedal är konstgjorda och
andra har uppkommit naturligt. Befolkningen skapar sig
ibland sina egna mötesplatser. Hur uppstår de? Ett vindskydd
i form av en liten stuga med tillhörande grillplats verkar vara
konstruerad för fritidsfiskarna som fiskar lax i älven. Spåren av
ungdomarna i form av en massa klotter, visar dock att de har
gjort den till sin möteplats. Det går att gissa att de föredrar en
mysig plats med skydd mot regn. Och avskild? Kanske använder
fritidsfiskarna vindskyddet också, men på andra tider.
Det har funnits internetcafé i samhället och det var också en
mötesplats för ungdomar. En konstruerad sådan, men använd.
Det verkar vara så att mötesplatserna för befolkningen är
uppdelade. Olika åldersgrupper och typer av människor befinner
sig på olika platser. Är det meningen att de ska blandas och mötas
på torget? Jag är inte säker, men i så fall verkar det inte fungera.
Varför? Beror det bara på torgets utformning eller beror det på
något annat?

Frågan är: Hur vill vi människor mötas?

Möten och flöden

Jag utforskade Munkedal med omgivningar och nu är det dags
att fördjupa intrycken. Jag hittade en plats ( bron och
brofästet ) som var intressant. Jag vill dock inte stanna där.
Inte än i alla fall. Jag vill placera in den i ett sammanhang.
Uppmärksamheten på min plats, det vill säga brofästet,
har gjort att jag ser hela Munkedal i ett nytt ljus.
(Olika skikt?) Jag upptäckte möten och rörelser/flöden vid
bron och brofästet och det var spännande. Men hur är det
egentligen med mötena och rörelserna i Munkedal? Var finns
de och hur ser de ut? Det ska jag undersöka lite närmare.
Det märkliga är att det var exakt dessa saker som
intresserade mig redan när vi gjorde vår första modell av en
plats. Är det ett sammanträffande? Eller söker man
automatiskt efter sådant som man redan har inom sig och
finner intressant och spännande? Jag drogs ju direkt till min
plats i Munkedal… Snart kommer min spaning om möten,
eller rättare sagt mötesplatser.

Mera om min plats

Jag drogs till platsen och fascinerades av ljuden. Först upplevde
jag det som ett möte. Ett ljudligt möte där det sker en
förändring av det befintliga. Det som också är intressant med
platsen, förutom ljudet, är också rörelserna. Motorvägen högt
ovanför med trafik i två riktningar och älven nedanför som
forsar i en annan riktning bildar på något sätt ett kors. Löven
som flyter på vattnets yta i samma riktning som älvens flöde
kommer och försvinner, kommer och försvinner. Dropparna
faller i en serie varje gång ett fordon åker förbi. Ljuden
tillsammans skapar ett nytt ljud och bildar en enhet. Ljuden
tillsammans med rörelserna påminner om någonting. Det sker
ytterligare en förändring. Hjärtslag, vatten som forsar, kall,
hård betong som möter värme och blir något nytt, vad
påminner det om? Jo, en födelse! Fostret med hjärtslag som
forsar ut tillsammans med fostervattnet och möter en kall,
ljus värld… Javisst, det är en födelse! Där kom metaforen…

Ett filmklipp ifrån brofästet. Tyvärr är ljudkvalitetén dålig
så det hörs mest brus. Om man lyssnar riktigt noga kan
man dock höra ett svagt dunkande i slutet när en lastbil
kör över brofästet och sedan kommer en serie droppar.

Min plats

Snart skulle vi åka ifrån Munkedal. Men först, en sista titt.
Jag hade en plats kvar att undersöka. Dagen innan hade jag fått
mina föraningar. "Där nere verkar det intressant" tänkte jag.
"Där nere där brons betongpelare möter vatten. Där det urbana
möter det ursprungliga. Där bilarnas dunk när de passerar
brofästet och älvens forsande vatten möts och befruktas. Dit
måste jag gå." När jag dagen efter kom ner till den undanskymda
platsen bakom slyn kände jag det direkt. Det här var min plats!
Jag blev hypnotiserad. Först av ljuden. Bilarnas dunk när de
passerade brofästet lät som rytmiska hjärtslag. Tätt därefter,
ljudet av vattendroppar som föll i sekvenser från bron, i en
annan rytm. De föll ner i det brusande vattnet i älven och följde
med en stund innan de åts upp. De tre ljuden bildade ett möte
där allas röster var lika viktiga. Här var inte billjuden störande,
de var tvärtom viktiga för helheten och bildade en symbios:

"Da dunk…da dunk…………da dunk…da dunk………….
…………plopp plopp plopp…………plopp plopp plopp
schhhhschhhhhschhhhhschhhhschhhhschhhhschhh"

Jag fastnade. Tiden stod stilla. När Camilla kom emot mig från
långt håll, som från en annan värld, vaknade jag till och drogs
tillbaka. Jag undrade hur lång tid jag hade varit borta. "Jag har
hittat min plats!" ropade jag.